Januari

Först kom oljelampor och gasljus,
sedan började ellamporna lysa

Innan ellampor började bli vanliga i gatubelysningen i Finland i början av 1900-talet hade man också tider med oljelampor och gasljus i Karleby. I Karleby installerades några oljegatulampor, så kallade Forselles lampor, på Storgatan 1869. Lamporna spred ett matt gult ljus över omgivningen. Lyktorna var fästa på höga trästolpar. När det blev skymning begav sig lykttändarna ut med sina långa stegar för att utföra sin uppgift. Småpojkarna, som sprang efter lykttändarna, brukade roa sig med att sparka på en lykta som nyss blivit tänd så att ljuset slocknade och lampan måste tändas igen.

El för belysning användes för första gången i Karleby vid Friis mekaniska verkstad i Yxpila 1898. Innan ellamporna tändes längs gatorna i stadens centrum sköttes gatubelysningen under några år med gasljus som ersatte oljelamporna.

I många städer strävade man emellertid efter att installera ellampor, eftersom de gav mer ljus i sin omgivning och förbättrade säkerheten. I Karleby tog lokaltidningen Norra Posten ställning för elljus i en artikel redan 1891. Tio år senare grundades en fem personers kommitté för att bereda ärendet, men de planerna ledde inte ännu till att gatubelysningen i Karleby övergick till en era med elbelysning. I april 1904 tog man emellertid ett avgörande steg när stadsfullmäktige beslutade att grunda ett elverk för att skaffa elbelysning för Karlebyborna. I det första skedet, i december 1905, reste man sex stora båglampor på Storgatan och följande vår utökade man dem med ytterligare sex lampor på Västra Kyrkogatan.

120 år senare finns det över 20 000 gatlampor i Karleby. Teknologin utvecklas även inom gatubelysningen och den moderniseras i etapper. Snart har alla kvicksilverlampor bytts ut mot energieffektiva och hållbara LED-lampor.

Bad i allmän bastu
smakade för Karlebyborna

Elverket fick namnet Elektricitetsverk och Badhus, eftersom elverkets hus, som blev färdigt på Strandgatan 1905, också rymde stadens allmänna bastu. Bastun öppnades för allmänheten i april 1906. Bastun blev väldigt populär och till exempel under 1930-talet badade cirka 20 000 personer i bastun varje år.

I början hade män och kvinnor egna bastudagar varannan dag, men senare fick de egna avdelningar. På vintern värmde stadsborna inte sina egna bastur, utan då besökte man den allmänna bastun. Bastun lade ner sin verksamhet i början av 1960-talet då en ny allmän bastu blev färdig i anslutning till Idrottshuset.

(Källa: Eero Huimas arkiv)